vill inte göra samma misstag denna gången, så jag uppdaterar varje dag om hur jag mått.
*klapp på axeln* så smart jag är.
2/8 - blev nedsövd. trodde det skulle vara så otroligt mycket skönare, som att flyga, jag var bara yr tappade kontrollen över mig själv. hatar att tappa kontrollen. roligare när jag vaknade, trodde jag sov i mitt tält på emmaboda, tittade upp, såg en person och frågade "vem är du??" och försökte komma upp ur båren för jag trodde att jag missat massa bra artister. skulle börja diskutera detta men insåg läget inom några sekunder när doktorn förklarade att allt hade gått jättebra. jag började skratta och sjuksköterskorna började skratta när jag berättade var jag trodde att jag var. kände mig så himla full och bäng. jag ville bara prata o prata o sova o läsa o inte alls dricka vattn eller äta hallonkräm. det blev jag dock tvingad till innan jag stack hem sex timmar efter jag vaknat upp. halsen kändes hyfsad, gör mer ont vid halsfluss. jag mådde bra och var så sugen på keso & hommus & ville äta det med ett ägg. enkel mat, tänkte jag. det bärjade bra men med tiden kändes det mer och mer som åt helvete. svalde vatten och det kändes som om det rispade upp hela halsen. då kop tårarna, o så grät jag o grät jag för det slutade inte göra ont i första taget. smärtan avtog och jag mådde bra igen. tog alvedon & dikoflenak innan jag somnade och så mådde jag bra hela kvällen och natten.
3/8 - vaknade 04.00 och har fortfarande inte sovit sen dess (klockan är nu 12.40), halsen gör inte märkbart ont så fort jag inte sväljer, pratar, dricker eller äter. har inte provat äta dock. dricker te med honung, drack en smoothie med en halv banan, 1 dl sojamjölk, 1 dl grädde, 2 msk oboy. tror nog det blir allt för idag för det va inte så jättekul att få ner. klarade det gjorde jag, men jag skippar det hellre. nu mår jag lika bra som igår bara att jag inte kan prata lika bra. jag kan röra mig och har fått bort packningen från emmaboda, tömt en tvättmaskin, varit på konsum, skickat CV:n till olika hotell i Bergen, tittat på film. Nä, nu ska jag sola.
okej vidare blir det snabbgenomgång.....
4/8 - mådde bra om jag inte drack eller åt. skulle på myskväll hos carl johan, slutade med en nykter utgång. mådde bra och åt glass påvägen hem till vendela.
5/8 - vaknade hos vendela, fikade med Gabi. väl under fikan inser jag att jag inte ätit på några dagar och levt vidare som vanligt ändå. resulterade i yrsel. på eftermiddagen åt jag soppa och negerbollar. låg i sängen resten av dagen
6/8 - hade ont på morgonen. gick över på eftermiddagen, fikade med Amanda och pratade därmed nästan konstant i två timmar, inte ens te hjälpte för att det onda skulle gå bort, och på bussen hem hade jag så ont att tänderna och tingan värkte. spänningar i tinningarna osv. resten av kvällen var jag i sängen
och somnade för natten. kring halv fem tiden var halvvaken ett tag, insåg att jag var tvungen att svälja väldigt mycket och att det aldrig slutade komma vätska. vätskan kändes inte som saliv. gick till badrummet o hängde mig över vasken och ut kom blod. och blod och blod och blod. spottade ut det, hostade ut det och klöktes ut det tillslut. blev yr, fick sätta mig. och så körde vi till sjukhuset halvvägs vände vi för att det upphörde men hade fortfarande svinigt ont i halsen.
7/8 - somnade vid halv sju (egentligen den 6/8) men vaknade med en ännu värre värk. den värken har hållt i sig tills nu, och nu är det natt. inte ens te har hjälpt i den untrsträckning som innan. hönsbuljongen funkade i 10 min kanske, åt en twister efter som gav en sån värk att jag grät. teet efter lugnade ner det. förstår inte alls de som ska säga att man ska äta glass, dvs alla jag pratar med, gör smärtan bara värre. kört nedräkning hela dagen tills nästa gång jag får ta smärtstillande. åt quinoa med nån sås och fisk som var lätt att få i mig faktiskt. tuggade länge, och åt inte mycket. men det är det första "matiga" jag ätit.
8/8 - okej. jävligt mycket har hänt sen sist. efter att jag skrev det så nån timme senare skulle jag sova, vid två kom den första blodattacken. den la sig och jag försökte sova, det kom en andra, vid fyra, den höll i sig ett tag. men bara spott och harklingar och tunt blod. en tredje kom vid halv sju och den slutade i princip aldrig. förrän vid nio, halv tio. på den tiden hann jag spotta upp stora massor koagulerat blod. som fastnade i trådar på tungan, i gommen, mellan tänderna. så vidrigt. och jag kände liksom hela tiden en stor boll i halsen, som jag tänkte bara var någon känsla efter operationen. men så spydde jag tillslut. kräktes. och det enda som kom var blod. koagulerat blod. och såklart vanligt blod. och den klumpen lossnade i halsen. det var lite av en befrielse för ett tag, det slutade ju aldrig blöda. och så spydde jag en gång till när vi hade kommit till vårdcentralen vid åtta. åkte in till öron- näsa- halsmottagningen o när jag och pappa stigit ur hissen känner jag tryck på öronen. sånt flygplans-tryck. och så var jag såklart jätteyr och hela köret. satte mig på huk och tänkte att jag skulle svimma. har aldrig gjort det så på nått sätt tänkte jag, äh klart jag inte kommer det men det känns liksom som det, och så bar pappa i princip mig till receptionen. jag kastade mig på första stol jag såg, kommer ihåg att jag vred och vred mig och kunde aldrig sitta still och bara tänkte "herregud vad dåligt jag mår närfan slutar detta". i nästa stund har en människa tag i mitt huvud och det är fem personer runt mig och de vill att jag ska lägga mig på en bår. jag svimmade. och i efterhand fick jag höra att det var en väldigt vidrig syn. ögonen var liksom ögonvitorna och jag bara hängde i stolen. receptionisterna blev totalskärrade, i vilket fall, jag kom upp på båren efter att jag trott att jag låg och sov hemma. var borta i en halv minut. de förde in mig till ett rum, två läkare kollade på mig. babblades en himla massa. ställdes massa frågor. de skulle sticka in två kanyler i varsin arm och ta massa blodtester. det var lättare sagt än gjort. gjorde omtagningar, fick tillkalla en från operationsavdelningen efter att inte hitta något jäkla blodkärl. tillslut hamnade en i handen och en i armen. blodtester togs genom nålar i handen och foten och satan vad det gör ont när de går in i kapillärerna. men där var jag iallafall. fick dropp tillslut. klockan var 11 på morgonen men kändes som 5 på eftermiddagen. då kom sjuksköterskorna in och log och sa "oj! du ser ju mycket piggare ut nu, nu har du ju färg i ansiktet och allt". ja. så fick jag ett rum. och där låg jag. och fick dropp. och alvedon via kanyl. och allt genom dem för ingenting fick gå in i munnen för jag skulle fasta ifall jag behövde opereras igen. det skulle jag behöva ifall jag började blöda igen för jag hade för lågt hb-värde för att låta det självläka. då hade jag liksom kunnat tappa FÖR mycket blod. innan operationen låg mitt värde på 129, precis just nu ligger det på ca 90. när de kollade det när jag kom in låg det på 88.
9/8 - så jag har blivit ompysslad, låtit tiden gå och så fick jag åka hem igåreftermiddag på permission. tänker bara på gamla människor när jag hör ordet permission. och hemma fick jag prova äta, men ingen varm mat för det ökar tydligen blodflödet. kanske en av anledningarna till att det gick åt helvete, jag älskade varm mat för det tog bort smärtan. och sen åt jag Diklofenak var åttonde timme i en vecka. smärtstillande. som tydligen är blodförtunnande. något som de inte berättade om då, men som jag nu fått sluta gå på. bra att de inte berättade det liksom. menmen. jag åkte hem, åt mat, gjorde så ont efter att jag bölade. det gick över och jag orkade inte prova äta igen.
10/8 - natten gick och jag vaknade utan blod i munnen, fem i halv åtta, och halv åtta skulle vi vara på sjukhuset för att ta nya prover. så där var jag. åt sjukhusfrukost som gjorde ont. och det kändes konstigt att äta riktig mat. en macka. det är något nytt liksom. har gått ner fem kilo. men så där var jag, tog blodprov som förvånansvärt gick på ett stick. väntade på svaren. läkaren kom och sa att de hade höjts pyyyyttttteeelite så att jag ska ta det lugnt, inte överanstränga mig de närmaste veckorna och äta massa järn och järntabletter. sen fick jag åka hem! och nu har jag varit hemma sen dess!!! legat i sängen, såklart, kollat Walk The Line (svinbra), laddat ner en kaloriräknarapp och kommit fram till att jag lika gärna kan gå ner mer nu när jag väl börjat. så nu ska jag börja räknaräknaräkna. får se hur länge det håller. än en gång blivit påmind om hur mycket jag älskar min pappa. försökt tömma disken men bara efter en fjärdedel fick jag suddig syn och blev yr och jättehög puls. förstår varför jag måste vila. och nu ligger jag här och skriver, klockan är 20:46 och jag har bara tagit alvedon EN gång. alltid tagit det var sjätte timme fram tills idag sen operationen. ätit pannkakor UTAN att det gjort ont efteråt och det gör inte ont nu heller. känns som att det är påväg att börja bli bra igen.
det var liksom på tiden.
okej vidare blir det snabbgenomgång.....
4/8 - mådde bra om jag inte drack eller åt. skulle på myskväll hos carl johan, slutade med en nykter utgång. mådde bra och åt glass påvägen hem till vendela.
5/8 - vaknade hos vendela, fikade med Gabi. väl under fikan inser jag att jag inte ätit på några dagar och levt vidare som vanligt ändå. resulterade i yrsel. på eftermiddagen åt jag soppa och negerbollar. låg i sängen resten av dagen
6/8 - hade ont på morgonen. gick över på eftermiddagen, fikade med Amanda och pratade därmed nästan konstant i två timmar, inte ens te hjälpte för att det onda skulle gå bort, och på bussen hem hade jag så ont att tänderna och tingan värkte. spänningar i tinningarna osv. resten av kvällen var jag i sängen
och somnade för natten. kring halv fem tiden var halvvaken ett tag, insåg att jag var tvungen att svälja väldigt mycket och att det aldrig slutade komma vätska. vätskan kändes inte som saliv. gick till badrummet o hängde mig över vasken och ut kom blod. och blod och blod och blod. spottade ut det, hostade ut det och klöktes ut det tillslut. blev yr, fick sätta mig. och så körde vi till sjukhuset halvvägs vände vi för att det upphörde men hade fortfarande svinigt ont i halsen.
7/8 - somnade vid halv sju (egentligen den 6/8) men vaknade med en ännu värre värk. den värken har hållt i sig tills nu, och nu är det natt. inte ens te har hjälpt i den untrsträckning som innan. hönsbuljongen funkade i 10 min kanske, åt en twister efter som gav en sån värk att jag grät. teet efter lugnade ner det. förstår inte alls de som ska säga att man ska äta glass, dvs alla jag pratar med, gör smärtan bara värre. kört nedräkning hela dagen tills nästa gång jag får ta smärtstillande. åt quinoa med nån sås och fisk som var lätt att få i mig faktiskt. tuggade länge, och åt inte mycket. men det är det första "matiga" jag ätit.
8/8 - okej. jävligt mycket har hänt sen sist. efter att jag skrev det så nån timme senare skulle jag sova, vid två kom den första blodattacken. den la sig och jag försökte sova, det kom en andra, vid fyra, den höll i sig ett tag. men bara spott och harklingar och tunt blod. en tredje kom vid halv sju och den slutade i princip aldrig. förrän vid nio, halv tio. på den tiden hann jag spotta upp stora massor koagulerat blod. som fastnade i trådar på tungan, i gommen, mellan tänderna. så vidrigt. och jag kände liksom hela tiden en stor boll i halsen, som jag tänkte bara var någon känsla efter operationen. men så spydde jag tillslut. kräktes. och det enda som kom var blod. koagulerat blod. och såklart vanligt blod. och den klumpen lossnade i halsen. det var lite av en befrielse för ett tag, det slutade ju aldrig blöda. och så spydde jag en gång till när vi hade kommit till vårdcentralen vid åtta. åkte in till öron- näsa- halsmottagningen o när jag och pappa stigit ur hissen känner jag tryck på öronen. sånt flygplans-tryck. och så var jag såklart jätteyr och hela köret. satte mig på huk och tänkte att jag skulle svimma. har aldrig gjort det så på nått sätt tänkte jag, äh klart jag inte kommer det men det känns liksom som det, och så bar pappa i princip mig till receptionen. jag kastade mig på första stol jag såg, kommer ihåg att jag vred och vred mig och kunde aldrig sitta still och bara tänkte "herregud vad dåligt jag mår närfan slutar detta". i nästa stund har en människa tag i mitt huvud och det är fem personer runt mig och de vill att jag ska lägga mig på en bår. jag svimmade. och i efterhand fick jag höra att det var en väldigt vidrig syn. ögonen var liksom ögonvitorna och jag bara hängde i stolen. receptionisterna blev totalskärrade, i vilket fall, jag kom upp på båren efter att jag trott att jag låg och sov hemma. var borta i en halv minut. de förde in mig till ett rum, två läkare kollade på mig. babblades en himla massa. ställdes massa frågor. de skulle sticka in två kanyler i varsin arm och ta massa blodtester. det var lättare sagt än gjort. gjorde omtagningar, fick tillkalla en från operationsavdelningen efter att inte hitta något jäkla blodkärl. tillslut hamnade en i handen och en i armen. blodtester togs genom nålar i handen och foten och satan vad det gör ont när de går in i kapillärerna. men där var jag iallafall. fick dropp tillslut. klockan var 11 på morgonen men kändes som 5 på eftermiddagen. då kom sjuksköterskorna in och log och sa "oj! du ser ju mycket piggare ut nu, nu har du ju färg i ansiktet och allt". ja. så fick jag ett rum. och där låg jag. och fick dropp. och alvedon via kanyl. och allt genom dem för ingenting fick gå in i munnen för jag skulle fasta ifall jag behövde opereras igen. det skulle jag behöva ifall jag började blöda igen för jag hade för lågt hb-värde för att låta det självläka. då hade jag liksom kunnat tappa FÖR mycket blod. innan operationen låg mitt värde på 129, precis just nu ligger det på ca 90. när de kollade det när jag kom in låg det på 88.
9/8 - så jag har blivit ompysslad, låtit tiden gå och så fick jag åka hem igåreftermiddag på permission. tänker bara på gamla människor när jag hör ordet permission. och hemma fick jag prova äta, men ingen varm mat för det ökar tydligen blodflödet. kanske en av anledningarna till att det gick åt helvete, jag älskade varm mat för det tog bort smärtan. och sen åt jag Diklofenak var åttonde timme i en vecka. smärtstillande. som tydligen är blodförtunnande. något som de inte berättade om då, men som jag nu fått sluta gå på. bra att de inte berättade det liksom. menmen. jag åkte hem, åt mat, gjorde så ont efter att jag bölade. det gick över och jag orkade inte prova äta igen.
10/8 - natten gick och jag vaknade utan blod i munnen, fem i halv åtta, och halv åtta skulle vi vara på sjukhuset för att ta nya prover. så där var jag. åt sjukhusfrukost som gjorde ont. och det kändes konstigt att äta riktig mat. en macka. det är något nytt liksom. har gått ner fem kilo. men så där var jag, tog blodprov som förvånansvärt gick på ett stick. väntade på svaren. läkaren kom och sa att de hade höjts pyyyyttttteeelite så att jag ska ta det lugnt, inte överanstränga mig de närmaste veckorna och äta massa järn och järntabletter. sen fick jag åka hem! och nu har jag varit hemma sen dess!!! legat i sängen, såklart, kollat Walk The Line (svinbra), laddat ner en kaloriräknarapp och kommit fram till att jag lika gärna kan gå ner mer nu när jag väl börjat. så nu ska jag börja räknaräknaräkna. får se hur länge det håller. än en gång blivit påmind om hur mycket jag älskar min pappa. försökt tömma disken men bara efter en fjärdedel fick jag suddig syn och blev yr och jättehög puls. förstår varför jag måste vila. och nu ligger jag här och skriver, klockan är 20:46 och jag har bara tagit alvedon EN gång. alltid tagit det var sjätte timme fram tills idag sen operationen. ätit pannkakor UTAN att det gjort ont efteråt och det gör inte ont nu heller. känns som att det är påväg att börja bli bra igen.
det var liksom på tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar