rädslor

vad jag är mest rädd för här i livet.
att jag ska få HIV/att jag på fyllan av någon anledning ändrar min telefonkod och sen inte kommer ihåg den nya/att jag aldrig någon gång under min livstid kommer på vad jag vill göra med den resterande delen av mitt liv

måndagsnöje i brist på andra nöjen

gör en nice-att-ligga-till-spellista för det kanske kan vara bra att ha någon gång tänker jag.
33 låtar lång blev den. 2,1 timmar. räcker ju inte långt.

sånthär man gör istället för att få dubbelt betalt en annandag påsk-måndag som denna

alltså. jobbet ringde precis. jag tog till min nyvaken-röst ifallifall trots att klockan är halv fem.
"hej det är victoria"
"hej victoria, vaknat precis eller?"
"jaaa det kan man väl säga (ehh)"
"okej haha alltså det är såhär, det är dubbelt betalt idag och vi behöver hjälp här fram till nio ikväll kan du möjligtvis det?"
"eeehhhm okeej alltså nääee jag mår inte så bra"
"nähä okej bakis eller?"
"jaaa (sooom faan) och så har jag feber (not)"
"okej ja men då får vi ringa någon annan dådå ha det så bra!"
skulle inte ha svarat......eller så skulle jag bara ha tagit o pallrat mig dit....nu får jag ju bara ångesten och inga pengar.
MEN trots att jag bara sitter framför datorn och antagligen kommer fortsätta göra det så måste jag ju utnyttja lägenheten jag har tills på fredag maximalt. har precis käkat världens bästa frukost/lunch/middag-måltid, kommit hem från någon timme på spa:t, funderar jag på att ta mig till gymmet en snabbis och titta på 22.00-bion (vad jag älskar victoria park). allt detta hade jag ju inte kunnat göra om jag hade jobbat liksom. om man har denna lägenheten en såhär kort tid så måste man utnyttja det. faktiskt. och då är det ju förbjudet att jobba. trots att jag kunde ha jobbat tre timmar och fått betalt för sex.
men nästa gång jobbet ringer in så får jag säga ja. det är ett löfte till mig själv nu. så. bra. ångesten är nästan borta nu.

men jag är ju bra jag med.

ibland känner jag mig alldeles för dålig/lat/tråkig/oambitiös/och väldigt gammal
det kan hända när jag hittar såna här bloggar http://yknp.blogspot.se/ och birthday.se:ar ägaren av den (stalkervarning jag vet men vill man veta ålder så har man inget val) och inser att hon är född 1992. Två år äldre än mig WHAT. Det är ingenting. Då får jag helt plötsligt en klump i magen o vill bara hoppa upp ur sängen som jag nu legat i sen jag vaknade, vilket var för fyra timmar sen, och bara börja måla/lära mig sy på symaskinen som jag fick för ett år sen men som sen bara fått stå (ännu mer ångestgivande)/fylla femhundraelva skrivböcker med texter, skisser, lyrics/magiskt få fetaste sångrösten/springa till myrorna&humana för att fylla garderoben med de fetaste kläderna

nä. istället ligger jag kvar i den sköna sängen och intalar mig själv att: jag har ju inte faktiskt inte tid. två månader kvar av skolarbeten och projektarbete SEN kan jag bli kreativ och ambitiös. grejen är ju den att jag för tillfället inte gör skolarbetena heller. så det slutar med att jag gör ingenting alls.

lite såhär känner jag idag

faakkkkkkkk it

är det inte sjukt att ett litet (okej ganska stort) svensk, engelsk och matteprov (okej ganska svåra sådana...) kan ersätta en tre års gymnasieutbildning fylld med ångest, panikattacker, sena nätter, stress för att få mvg i en himla massa svåra skolämnen.

hur kan högskoleprovet kompensera en treårig utbildning när det är hur lätt som helst att fuska sig fram till 2,0 ifall man har turen att sitta bredvid världens stud där man bara kan kopiera svaren rakt av eftersom man i princip sitter bredvid varandra när man skriver proven i klassrummen.

varför ifrågasätter ingen detta system.