bästa känslan:

när sängen man lägger sig i är nybäddad och man själv är nyduschad. åh.

nu känns huvudet som en cementklump och ögonen som saharas öken.
tänker ganska lite på matte och natur för tillfället trots att det är det enda jag borde tänka på.
tänker istället att sängen ser ganska skön ut.
kanske att man ska lägga sig i den lite.
kanske att man sen ska blunda lite.
kanske att man sen ska somna lite.
japp. så får det bli.

brädan räddar ett överbelastat huvud alltidalltid. världens bästa grej. bara till att åka i någon timme och så hokus pokus har den fått en att inte gå sönder.

i kombination med truls kan det liksom inte bli bättre. alls.

bambootattoo

ska någon gång fixa så att denna sitter någonstans på kroppen

?


varför detta nu då?
jo, för att livet är ett stort jävla frågetecken

blä

precis just nu vill jag försvinna från malmö. från gatorna. från människorna. från bekymmer. från skitsnack. från äckel. från allt prat som jag hatar.

varför är vissa människor så äckliga.

allt jag ville ha sagt tack för mig hej.

aldrig att det kan bli för mycket

festivalglad

såhär såg min håriga arm ut i somras, tre fina & ohygieniska festivalband sällskapade den.
i år kommer det stå hultsfred & emmaboda på banden och jag är så pepp WOOPIWOOPIPOOPI

ännu mer knäppa grejer

det är en otroligt konstig känsla när man lär känna en ny människa, en person som man känt lite halvt i några år, tänkt att det där är en otroligt skön och soft tjej, hälsat och pratat ytligt när man träffats men inget mer än så. den konstiga känslan är när denna människa kommer in i ens liv som om ingenting, man börjar prata mer och träffas oftare och till slut varje dag och helt plötsligt är det som att man inte kan tänka sig några timmar utan att höra av sig till denna fantastiska människa. man lär känna en person på djupet, trots att det känns som att man redan vet allt. jag trodde inte att jag hade plats med en ny persons konstanta närvaro i mitt liv, jag trodde att alla mina platser närmst mig redan var fyllda. men uppenbarligen kan platserna aldrig bli för många, trots att alla andra sitter kvar och de fortfarande sitter lika nära som innan kan en till få plats bredvid dem utan problem.

frågetecken

ibland blir jag knäpp i huvudet. i de stunderna frågar jag mig själv vad jag håller på med, vad som händer och så svarar jag mig själv med att jag inte fattar någoting.
just idag är en sån "ibland"dag. en dag då allt känns så knäppt.

hade kanske hjälpt om jag hade varit en person som varit för detdär med tänkande, för då hade jag säkerligen listat ut vad felet med mig själv är. gått och grubblat, filosoferat, vänt på alla tankarna ut och in och fram och tillbaka för att sen inse varför jag mår dåligt. men nu är jag inte det. så jag bara håller det inom mig, inom min kropp och inte så mycket i mitt huvud, det känns i resten av kroppen istället. jag kan ju inte prata med någon för jag säger ju ingenting till mig själv så hur ska jag kunna säga något till någon annan.

när jag läser det själv inser jag hur cp jag är.

ja men tja

så jag har gjort många olika olagliga saker på sistone insåg jag nu precis.
kanske dumt att outa vad, men vad spelar det för roll när det bara läses av mig själv och av någon stackare i Ryssland (enligt statistik) som med all säkerhet hittat fel
men det är väl soft tänker jag. det dumma är att ju mer olaglig jag blir desto mer skiter jag i livet. vilket kanske är onödigt. och desto mer blir jag cp i huvet. och tänker på saker jag inte borde tänka på.
men vad har jag gjort då. vill hitta de juridiska termerna för det men det kan jag inte
så jag som sjuttonåring har de senaste dagarna
handlat på systemet-langat från systemet-köpt alkohol ute-gått på 18&20nattklubb-köpt cigg-rökt andra olagliga substanser-kört bil helt ensam kl 5 en tisdagseftermiddag i rusningstrafik i hyfsat centrala delar av malmö-nästan kört på en cyklist-nästan krockat-suttit bredvid då en annan utan körkort kört bilen.

så mycket olagligt var det ju inte, mitt huvud överdrev

det är bara jag, bara jag en gång för längesedan

 en gång för längesedan när jag trodde att jag kunde intala mig själv i att tänka mig i en tvåsamhet men det kunde jag ju inte för det har jag aldrig någonsin kunnat så det här är då jag, lika ensam då som jag är nu