är så trött på mig själv. alltså sådär fan-vad-jag-är-tråkig-måste-ändra-på-mig-själv typ av tråkig. sådär så att jag frågar mig själv hur någon i hela världen kan finna mig intressant eller ens vilja spendera tid med mig. sådär trött på mig själv att jag undrar varför jag finns på sociala medier över huvud taget. herregud. ta bort min instagram twitter facebook alltalltallt för vem bryr sig om mig överhuvudtaget inte ens jag gör det. ändrar framtidsplan ungefär varje kvart. står mellan:
att ta körkort inom en vecka o om jag inte gör det så får jag väl ta det i höst om jag bor hemma då. har liksom klarat 1 av 2 steg. godkänd på teorin, ska jag bara slänga bort det provet? får jag nog göra. tycker lite synd om mamma. inte ens jag som betalar det.
att när jag o johanna är på resande fot i europa så kommer vi hitta något revolutionerande vi vill göra. alternativt att vi bara hittar en stad vi trivs i, och lägenhet och jobb utefter det. och sen så bara stannar vi där.
bo i malmö i höst & plugga distanskurser o säsonga i alperna en HEL säsong. skaffa jobb både i malmö o i alperna då.
okej det är nog mina dilemman so far.
kapade en tråd som varit hängande i en vecka nu idag. mejlade och ska ej bo i en fyrabarnsfamilj i ett år. provade det i två veckor nu och skulle ha åkt tillbaka om tre dagar och fortsatt men det tog slut där, är så glad för att jag provade men det var ju inte riktigt nått för mig detdär. är inte riktigt i familjelivet i 18 års ålder. är förövrigt mer än någonsin osäker på ifall jag vill ha barn alls. men iallafall, eftersom den dörren stängdes så har jag hela kommande år ledig.
och för tillfället är jag i lisboa! lissabon för den icke internationella typen. med min kära vän truls och vi har haft fem asbra dagar och nu när vi kommer till de sista två så får jag ju såklart 40 graders feber. började störa mig på honom på allt han gjorde imorse o tänkte väl att vi nu har spenderat för mycket tid tillsammans men det va nog bara febern som spökade.
vet inte vad det är med mig själv, mitt destruktiva tänkande dvs, men det är väl när jag är svag fysiskt så blir jag svag mentalt och börjar tänka konstanta nedvärderande tankar om mig själv.
det får mig att undra om jag ens har utvecklats personligt äver huvud taget. ifall jag har kommit någonstans de senaste åren. behöver en terapeut.
och varför jag vill försvinna från sociala medier är för att jag vill ta bort all onödig tråkig meningslös info om mig själv. vill gå in i mig själv när jag får dessa tankar, avskärma mig från alla människor som inte är mina närmsta, närmsta. bara vara hemma. börja på grejer hemma. sluta festa. känner att jag lämnar ut mig själv för mycket när jag är överallt o träffar alla hit o dit i malmö osv, känner att jag är för genomskinlig. känner mig så jävla ocool och bara jättepatetisk när jag är sådär jävla extrovert.
vill börja leva i celibat o vara omöjlig att få, både fysiskt och psykiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar