så. inatt blev jag rånad. från rånarens synvinkel såg jag väl ut att vara ett lätt offer men icke.
ingen kommer någonsin mellan mig och min iphone.
han kom cyklandes bakifrån, sträcte ut armen, fick ett jävla bra grepp om telefonen och trampade bort fort som fan. jag sprang ifatt cykeln, ryckte tag i pakethållaren och resten är lite suddigt så en närmare beskrivning går inte att få i och med adrenalinkicken i kombination med en alkoholfylld kropp. vad jag vet med säkerhet dock är att jag attackerade honom och hans arm och hans fingrar som jag bände upp. han kastade ifrån sig min älskade telefon som om den inte var något värt. hur kan han göra så mot min älskling. när jag hörde smällen då telefonen mötte marken några meter ifrån oss släppte jag honom och så gick jag halvt i chock därifrån.
vilket himla lätt jobb det är att vara rånare ifall man handskas med offer som inte reagerar tänker jag nu.
kanske en framtid att satsa på.
eller inte.