lite tankar och sånt

en sak jag funderat över. en tanke av de få som jag får upp i det lilla huvudet.det är att jag blir jävligt irriterad, frustrerad och okontrollerad när det pratas om feminism. eller rättare sagt: när folk förespråkar antifeminism. då går jag igång. det är inte så att jag ser mig som en "extrem"feminism på något sätt men har mer och mer insett att jag nog är det litegranna. det är inte så att jag en dag bestämde mig när jag läste på wikipedia förklaringen till feminism att BAM nu ska jag bli feminist, utan det är mer att mina tankar och åsikter och mycket jag står för finns det tydligen ett ord för. och just det ordet råkar vara feminism.och nästan ännu värre än antifeminister (nu säger jag verkligen bara nästan) är personer som påstår såg vara feminister, men sen förespråkar för helt annat. sådana personer finns i min omgivning, och det gör mig så ledsen och irriterad att inse att de är så blåögda att bara för att de tycker att betydelsen av ett ord låter bra, så tror de att de står för det. detta märker jag när vi har diskussioner och när det flikas in meningar som står för annat än feminism, såsom när de förespråkar (väldigt indirekt, och det är en väldigt grov tolkning jag gör nu) att män är bättre än kvinnor, män är lättare att umgås med än kvinnor och att vara "tjejig" är någonting dåligt. då är det ju uppenbart att de inte är feminister. det de säger är inte uppenbart, eftersom de själva inte märker vad de säger och hur motsägelsefullt det är, så visar det ju på att det självklart inte är uppenbart, men jag märker det i vilket fall. så även om jag tidigare tänkte att jag inte har tillräckligt mycket konkreta åsikter och kunskap i själva ämnet kallat feminism, så har jag iallafall insikten att märka när andra säger emot sig själva om vad de påstå sig stå för. jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer gå emot det jag påstår säga att jag står för. oavsett vad det gäller. klockan är 01.37 så med dessa glada och säkerligen obegripliga tankar säger jag godnatt