varför är det något i livet som ALLTID ligger och stör? livet ääääärrrr egentligen bäst just nu men trots det stämmer det inte fullt ut. när en av ens närmsta vänner inte alls är som hon ska och hon går bakom ryggen på en och att det är som om någon försöker hugga isönder ett rep som tidigare var helt oförstörbart men som nu är så skört att det skulle kunna vara påväg att brytas och kanske aldrig mer lagas igen är livet inte alls lika fulländat som man skulle vilja att det var. nu är vänskapen igenom halva repet och jag vet inte om jag orkar stoppa det. senare, när jag tar tag i resten av livet, men inte nu bara. jag vill ha lite mer tid för att kunna ha ett leende på läpparna, glädjetårar istället för sorgsna tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar