ännu mer knäppa grejer

det är en otroligt konstig känsla när man lär känna en ny människa, en person som man känt lite halvt i några år, tänkt att det där är en otroligt skön och soft tjej, hälsat och pratat ytligt när man träffats men inget mer än så. den konstiga känslan är när denna människa kommer in i ens liv som om ingenting, man börjar prata mer och träffas oftare och till slut varje dag och helt plötsligt är det som att man inte kan tänka sig några timmar utan att höra av sig till denna fantastiska människa. man lär känna en person på djupet, trots att det känns som att man redan vet allt. jag trodde inte att jag hade plats med en ny persons konstanta närvaro i mitt liv, jag trodde att alla mina platser närmst mig redan var fyllda. men uppenbarligen kan platserna aldrig bli för många, trots att alla andra sitter kvar och de fortfarande sitter lika nära som innan kan en till få plats bredvid dem utan problem.